Som alla andra levande organismer kan honungsbin bli sjuka. Olika sjukdomsalstrande organismer som bakterier, svampar, virus, mikrosporidier, amöbor och kvalster kan orsaka sjukdom hos såväl biyngel som vuxna bin. De flesta sjukdomsalstrande organismer hos honungsbin orsakar förhållandevis få sjukdomsutbrott, och det är också så att det inte finns särskilt många organismer som ger upphov till sjukdom i bisamhället, om man jämför med andra djur. Närvaron av sjukdomsalstrande organismer i bisamhället, i enskilda bin, i fodret, vaxet osv. betyder inte i sig att samhället är sjukt. Vanligtvis betraktas ett bisamhälle som sjukt först när det, på grund av ett större antal försvagade eller döda arbetsbin eller yngelstadier, ger tydliga kliniska symtom.

Bisamhället försvarar sig mot sjukdomar och parasiter på två olika nivåer. Dels finns system hos enskilda bin och larver som motverkar infektion, dels sker ett försvar på samhällsnivå där bina genom sitt beteende motverkar att sjukdomsalstrare skall spridas inom samhället eller att patogener eller skadegörare skall komma in i samhället.

Infektioner av mikroorganismer hos insekter sätter igång flera olika försvarmekanismer, som förmedlas via binas kroppsvätska, hämolymfan. På så vis kan insekternas immunsystem liknas vid däggdjurens, men i övrigt fungerar immunsystemet helt annorlunda med mycket lägre grad av precision eftersom det inte finns något system med specifika antikroppar, eller inbyggt minne av tidigare infektioner.

Trots att enskilda bin eller larver blir sjuka och dör, betyder det inte att samhället uppvisar symtom på sjukdom som biodlaren kan upptäcka. Det beror i första hand på att många bisamhällen har ett utvecklat hygieniskt beteende som rensar ut sjukt yngel och som minskar smittspridningen i bisamhället. Mot sjukdomar och parasiter är det i första hand binas hygieniska beteende som är verksamt på samhällsnivå.

Preben Kristiansen
Bihälsokonsulent