Varroakvalstret (Varroa destructor), är en parasit som lever på honungsbin. Den vuxna honan är rödbrun och mäter c:a 1,2 x 1,7 mm. Kvalstret, som lever av binas blodvätska (hemolymfa), angriper både vuxna bin och biyngel.
Varroa kan bara föröka sig på biyngel. Kvalsterhonorna går ned i yngelcellerna innan bina täcker dem med vaxlock. Hela fortplantningsprocessen, äggläggning och parning, sker i den täckta cellen. När biet är fullbildat och kryper ut ur cellen följer den ursprungliga kvalsterhonan och hennes fullbildade honliga avkomma med ut ur cellen. Varroahannen och de outvecklade stadierna av varroahonorna dör inom kort och dessa har således inget liv utanför yngelcellen.
Kvalstrens antal kan fördubblas på ungefär tre veckor under yngelsäsongen. I extrema fall kan antalet öka mer än 100 gånger på en säsong. En del kvalster dör under vintern, men i medeltal sker det ungefär en tiodubbling av kvalster från en säsong till den nästa.
Typiska symptom på varroaangrepp är bin med deformerade och outvecklade vingar samt förkrympta bakkroppar. Både täckt och öppet yngel kan i hårt angripna samhällen också vara skadat eller dött. Bisamhället måste vara kraftigt angripet innan biodlaren enkelt kan se några symptom. När väl skador är synliga kan samhället dö snabbt.
Enklaste sättet att påvisa varroa är genom nedfallsundersökning. Ett varroainlägg läggs på kupans botten i minst 14 dagar flera gånger under binas yngelsäsong. Nedfallet undersöks sedan noggrant för kvalster. Det är lättare att titta på nedfallet flera gånger under fjortondagarsperioden eftersom det ibland ramlar ner mycket skräp. Nedfallsundersökning kan också göras genom att låta ett inlägg ligga i kupan under vintern. Det går även att påvisa varroa genom att undersöka större bitar av täckt drönaryngel. Vid påvisande av eller misstanke om varroa i områden där varroa aldrig har påträffats förut, så måste bitillsynsman enligt lag kontaktas.
För att fördröja spridningen av varroakvalster har Jordbruksverket indelat landet i zoner. Zonerna ändras i takt med att nya angrepp påvisas. Vilka områden som ingår i de olika zonerna framgår av Jordbruksverks beslut om smittförklaring med anledning av amerikansk yngelröta och varroasjuka hos bin (SJVFS 2012:19).
Om inte varroakvalstren bekämpas dukar samhället under inom några få år. Det finns en rad olika metoder och medel för bekämpning. Dessa kan delas upp i två huvudgrupper: konventionella bekämpningsmetoder och registrerade läkemedel i den ena gruppen och miljömässigt skonsamma medel och ekologiska bekämpningsmetoder i den andra gruppen.
Hur kvalstren kan bekämpas med metoderna/medlen i den andra gruppen finns det information om i broschyrerna ”Varroabekämpning med ekologiska metoder” (Jordbruksinformation 10-2001) och "Bekämpning av varroakvalster med spärrboxmetoden" (Jordbruksinformation 7-2003) som kan laddas genom att klicka på bilderna till höger.
Preben Kristiansen
Bihälsokonsulent